Väldigt seg jag idag. Frös och var inte alls på humör redan när jag vaknade imorse. Feber var den stora boven i detta drama. Jag avskyr att vara sjuk. Inte för sakens skull, vill gärna bädda ner mig i soffan i myskläder med en bra film och bara vara. Men det är där problemet kommer. Jag klarar inte riktigt av det. Kan inte slappna av så pass. Men jag orkar heller inte hålla igång. Så det blir bara ett evigt vandrande, rastlöshet i kroppen som jag inte orkar göra mig kvitt.
Fryser inte lika mycket nu men huvudet är segt och jag känner mig slut i kroppen. Jag hoppas att jag känner mig bättre imorgon.

Jag borde sluta tänka så här, jag borde kunna plocka bort vissa tankar. Rensa bort dem och ge utrymme för nya tankar. Men det går bara inte. Hur jag än försöker. Påverkan finns hela tiden runt om mig och jag blir inte kvitt detta i huvudet. Inte i själen heller för den delen. Jag önskar så att jag kunde, detta gör mig mer ont än gott.

Jag plågar mig själv på ett onödigt sätt just nu. Men det är så skönt!! Att få känna lite igen. Leka med det inom mig. Det kan väl vara tillåtet, bara för en natt?

Något är det, frågan är om det är det som jag tror eller något annat... endast tiden kan utvisa.

Ja, söndag med allt vad det innebär. Lite sömn efter en lite hård helg. Hård, men trevlig som sjutton!!

Skulle till och baka muffins efter att ha stigit upp med tuppen. Det gick inte riktigt som planerat. Första omgången med dubbelsats blev de nå knas med. Så vi gjorde en till dubbelsats. Vi anade att det blev för mycket socker i den första, vilket senare visade sig vara alldeles korrekt. Tyvärr blev det aningens för mycket socker i den andra dubbelomgången också. Så här står jag nu med nästan 100 muffins som inte alls är som jag vill. De går att äta om man inte är för kräsen men....
Tror det blir bak en annan dag, när jag känner mig lite piggare.

Många tankar nu ikväll. Jag vet, jag vet så väl, jag har vetat det hela tiden. Jag har bara inte velat inse det. Inte velat tro på mina egna tankar. Jag har så gärna velat leva i min egna lilla drömvärld. Där det inte tar så ont. Där har jag kunnat stanna länge.

Ne, ska sluta svamla nu, det är ändå ingen som förstår.

Ikväll är kampen tung, tyngre än vad den har varit på mycket länge. Får se vem som vinner i slutändan...

Nostalgitripp :)

Fredag idag, det känns skönt. Ännu en vecka avklarad. Det har varit upp och ner på många olika sätt och ja, det har varit lite kämpigt på en del punkter. Men så länge man överlever så klarar man väl av det antar jag? Det som inte dödar en....

Har just pratat med chefen min ett tag, fått lite arbete till nästa vecka. Det är bra. Bra med jobb! Det ger pengar och det behövs alltid. Behöver bara mer jobb. Egentligen. Fast samtidigt måste jag ta det lugnt och komma tillbaka till det där livet som jag verkligen vill ha. Det är svårt att väga det där. Ska jag arbeta för att få in de där pengarna som jag verkligen behöver eller ska jag ta det lugnt och hitta mig själv så att jag börjar må bra igen?
Det låter som ett enkelt val men det rycker i hela mig, jag bara vill arbeta i massor medans jag vet hur jag är efter två hela arbetsdagar.

Hoppas mina grannar har vaknat för nu kan jag inte hålla mig från att spela musik längre! Vaknar till liv så mycket bättre med musik :)

Ne, upp med volymen och börja poppa och hoppa i lite kläder :)

Oj, jag steg upp runt nio imorse efter en god natts sömn för en gångs skull och tänkte att nu måste jag ju ha sovit färdigt för inatt. Kollade runt lite och fixade med lite. Men halsen ömmade och jag kände mig inte riktigt så pigg så jag kröp ner under täcket igen för att finna lite värme och hips vips så somnade jag tydligen om. Har precis vaknat igen. Men skönt var det och jag behövde det säkert eftersom jag inte alls sover bra alla nätter.
Nu känns det mycket bättre både i hals och med värme så nu är jag redo att möta dagen :)

Ska ta mig en dusch nu så jag vaknar till liv ordentligt sen får vi se vad jag ska sysselsätta mig med. Något pyssel tror jag att det blir. Kanske framför en film.  Det finns några filmer som var länge sedan jag såg nu som skulle vara trevligt att glutta lite på :)

Nåväl, hoppas solen lyser på er alla idag! :)

Äntligen kunde jag andas ut och känna att det faktiskt kommer att lösa sig!




Ikväll ska jag bädda ner mig med en lättnad, ingen jättepanik eller magvärk. Inatt ska jag sova gott.


Imorgon är det ljusparty, det ska bli trevligt! Tror det kommer att vara tokmycket fint!!!


Jag saknar dig, massor!

Hade besök av Veronica idag, vi har haft lite fotvård och hon har lekt lite frisör med mitt hår. Det behövdes verkligen. Sen målade vi lite naglar och drack kaffe. Mycket gott, förvånandsvärt gott med tanke på att det inte var brygg kaffe men tydligen fungerar det ändå :) Kan vara bra att veta till framtiden :P

En del prat om min pappa idag och vi kikade även på lite som var filmat från när han levde. Jag tycker om att titta på det men samtidigt är det fortfarande lite jobbigt. Men inte alls i närheten så jobbigt som det var för några år sedan. Då var det rent plågsamt. Nu är det mest bara minnet, att se det hela, hur det då faktiskt var som är jobbigt. Att sakna och att längta efter en sådan tid.

Det var prat om bio tidigare idag men det blevde inget idag eftersom det inte fanns biljetter till den föreställningen som passade bäst. Det får helt enkelt bli en annan dag. Jag vill verkligen se den!

Har inte pratat med min läkare än, det får nog bli imorgon, har tagit den rätta dosen av medicinen idag och jag har knappt känt av den alls. Så imorgon måste jag verkligen ta och ringa.
Som svar på kommentaren av Lotta, jo jag vet, det är inte kul med en massa tabletter och det har tagit mig många år att erkänna att jag verkligen behöver den här hjälpen så förhoppningsvis ska det snart göra susen!
Tack för din kommentar och din omtanke! :)

Ikväll får vi se vad som händer, har inte så mycket på agendan faktiskt. Kanske gå över till grannen. Just nu ska jag i alla fall ta mig en dusch, har småhår över halva kroppen som klias och sticks konstant!

Har inte varit så aktiv nu känner jag. Inte någonstans. Lite tid vid datorn förutom mina nattliga besök här då.

Har nog egentligen inte så mycket att skriva. Har försökt att hålla mig till den rätta dosen av min medicin men då verkar den inte som den ska. Måste ringa min läkare imorgon och höra om vi kan höja dosen lite. Det känns hemskt men jag vill ju bara kunna må bra. Jag hoppas att jag en vacker dag kan sluta med den ena iaf. Det är väl tanken i alla fall.

En del planer för veckan och det känns bra! Ljusparty på torsdag, det ska bli roligt. Tror jag kommer att förälska mig i massor av sakerna som kommer att visas.
Sen på lördag blir det till att grilla :) Jag tror att det kommer att bli riktigt trevligt faktiskt. Jag känner att jag ser framemot det en del och det känns riktigt bra!

Jag håller mina tummar för en del saker. Kanske löser sig allt. Det skulle kännas så bra! Aldrig mer i denna situation! ALDRIG!!!
Nästa sak, ja vem vet... tiden får utvisa helt enkelt ;)


En kontakt, några få ord och tankarna snurrar redan hos mig.

If I could turn back time....

Oj oj oj vad jag verkligen vill se denna film!!!
Tror att den kan vara minst lika bra som Män som hatar kvinnor.

Får se om det blir ett bio besök här någon dag framöver! :)

Idag har det varit en fullspäckad dag!

Imorse var det dags för det återkommande blodprovet att tas för att se så att allt står rätt till med min medicinering, det gick bra, jag börjar vara en hejjare på att få ur mig blod när det behövs :)  Det har verkligen varit en riktig pina för mig tidigare att lämna blodprov men nu går det bra :)
Sedan direkt iväg för att träffa min läkare. Hon är helt underbar och jag tycker det är så synd att hon ska vidare till nästa ställe snart. Men jag hinner träffa henne en gång till innan det är dags för det i alla fall. Hon gör verkligen sitt jobb, lyssnar och försöker och vill verkligen hjälpa. Helt klart att hon har valt rätt yrke!! Jag kommer att sakna henne när hon far vidare, det är ett som är säkert!

Sedan hem och hämta sonen med kompis på skolan :) Promenerade dit med två av grannarna och sedan hem igen. Sen dess har det varit fullt hus här. Stundvis en massa barn som har lekt och skrattat ikapp och stundvis, som nu ikväll en hel bunt av grannarna :) vi har kikat på idol och lyxfällan och sedan blev det dags för lite kort :)
En trevlig kväll måste jag säga :)

Det har varit en ganska bra dag idag, det är skönt, det tycker jag om. Hoppas att det blir fler sånna dagar framöver. Imorgon är det fredag och det är skönt, helg och ledigt. Tid för mys och trevligheter :) Fredagsmys!

Nu ska jag bädda ner mig så jag inte är så trött när sonen och hans sovkompis stiger upp imorgonbitti :)


Det tar lite ont faktiskt, på riktigt, även om det inte syns....

Anonym om Söndag:

antar att jag är en av dom du skriver om...tycker det är bättre att jag säger det till dig än att prata med andra om det...sen så sårar det rätt mycket att du blir helt förändrad å struntar i mig...så som jag känner det...men tydligen tänker vi olika...men men...få se hur länge jag orkar...det ska vara på bådas villkor inte bara en



Jag har aldrig haft för avsikt att strunta i någon, inte alls. Däremot så visste jag inte att det fanns krav på vänskapen? Att man måste höra av sig si och så mycket? Det har väl ända sen jag och du lärde känna varandra gått lite upp och ner, när det gått flera dagar utan att vi hört av varandra? Nu helt plötsligt, för jag umgås med någon annan så blir det ett problem, enligt dig. Ska jag klaga och bli ledsen när du umgås med någon annan utan att höra av dig till mig då? Är det dom villkoren du är ute efter?
Om det ska vara på bådas villkor, har mina villkor något med det hela att göra då eller är det dina som du menar? eller vad är det du är ute efter? Måste man ha villkor eller vad man nu väljer att kalla det i en vänskapsrelation?
Det är klart det är bättre du säger till mig men du ska inte ta åt dig av allt som stod där, allt är inte riktat till dig. Verkligen inte.

Tror min son är på väg att bli lite sjuk, idag har det inte varit någon speciellt bra dag för honom. Minsta lilla sak får honom till tårar och det är som så jobbigt att se. Hoppas att han mår bättre imorgon och att resten av veckan ska bli lugnare för honom. Han är ute och leker nu men ska snart få komma in och ta det lilla lugna en stund innan det är dags för sängen.

Det är så mycket inom mig som jag bara skulle vilja få ur mig men jag hittar inte de rätta orden. Jag är vilse i min egen skog och livrädd för att hitta rätta vägen.

Det känns som tomt. Varför vet jag inte. Men något fattas mig.

Vad är det som händer med mig? I över ett års tid har jag haft så otroligt svårt för att släppa fram mina tårar, hur mycket jag än har velat  gråta och lätta på trycket lite så har det inte gått. Det har varit frustrerande och väldigt jobbigt. Det var ju min livlina förut, att få gråta.
Nu, den senaste veckan, kanske lite mer så är det så svårt att låta bli att gråta, så fort någon frågar något, säger något eller om jag ska berätta något så fylls mina ögon med tårar. Det är fortfarande lite svårt att rent släppa ut dem från ögat men det är på väg. Det som jag stör mig lite på är att jag inte förstår vad det är som har hänt? Varför helt plötsligt har kranen öppnat sig igen? Inget negativt, men det kan ju gärna få vara någon begränsning i det hela.

Har precis kommit hem från lekparken, har varit där med sonen och en kompis till honom. Dom ville fortsätta att vara ute men jag känner att jag blev lite frusen så jag gick in. Får se vad jag ska hitta på.

Undra som en flundra om det faktiskt händer något i min kropp just nu? Kan det vara därför tårarna är mer på väg? Den som lever får väl se antar jag.

Jag vet inte riktigt  vart jag ska börja idag. Det är så otroligt mycket som snurrar runt inne i mitt huvud.

Idag kom sonen hem, har haft en lugn och skön dag tillsammans med honom :) Byggde ihop min gamla bilbana tillsammans med Daniel eftersom hans inte fungerar riktigt som den ska. Sen har vi bakat lite och pratat och bara rått om varandra. Skönt och lugnt, tror att vi behövde det. I alla fall jag och sonen min tyckte nog att det var ganska skönt med. Han såg glad och nöjd ut :)

Det finns en del personer runt om mig som säger för mycket enligt mig, dom tycker. Jag vet inte vad jag ska säga eller tycka själv. Jag blir mest bara ledsen och sårad. Vissa saker tycker inte jag att man säger högt, man kan tycka och tänka men man behöver inte lägga sig i allt. Jag skulle aldrig göra så mot någon av mina nära, inte på det sättet. Jag vet inte hur jag ska ta allt, hur jag ska hantera det. Halva jag tänker på ett sätt och den andra halvan på ett annat. Det slutar mest med att jag känner mig så nertryckt. Sårad. Ledsen.
Ta hand om erat eget innan ni tycker. Man bör tänka före man talar.

Halva mitt liv fungerar nu bra, det är länge sen sist och jag känner mig ganska glad över det faktiskt. Men min andra halva, den är så raserad som den bara kan bli och jag vet inte hur jag ska lyckas ordna det. Jag står i stort sett helt handfallen. Visst finns det utvägar, men det känns inte riktigt så bra att ta dessa. Jag är livrädd.
Tycker inte riktigt om det här, att halva jag mår bra och min andra halva är helt borta. Det skulle hellre få vara att båda var åt samma håll. Antingen eller. Inte båda samtidigt.

Jag gråter ikväll, första gången på väldigt länge. Något fattas mig.

Sonen frågade efter sin mormor idag, han vill hälsa på henne. Jag vet inte vad jag ska svara honom. Vad jag ska säga.

Orden tar slut, jag ska bädda ner mig och hoppas på att tårarna slutar rinna snart.

Hade sovfrämmande inatt :) Sådant tycker jag om, jag sover så mycket bättre än när jag sover helt själv. Trevligt med sällskap :)

Har varit till stadens gator en sväng idag och fixat ut lite mer medicin. Känns som om halva mitt liv handlar om mediciner just nu. Men nu var det förhoppningsvis sista gången på länge som jag måste gå på apoteket.

Pratade med min läkare en sväng igår och det kändes så skönt att få säga att det här fungerar. Att jag nästan inte har någon ångest alls för tillfället. Att livet i sig faktiskt känns lite lockande igen. Det är bara så skönt!
Kanske får jag prova på att leva igen, att få energi. Får jag det så får jag ju igång mitt liv igen så det blir levnadsbart!

Jag har mycket funderingar inom mig. Finns så mycket jag skulle vilja fråga om och få veta. Men jag vet att det kommer en tid när allt blir uttalat och då får jag veta. Man ska inte stressa fram en del saker. Det kommer när det är redo att komma. Men jag kan ändå inte låta bli att fundera på det hela.
Finns saker som jag skulle vilja att de skulle ske. Samtidigt som det gör mig livrädd. Skulle det verkligen fungera?

En person som vill ses ikväll, jag tror att det skulle vara roligt, samtidigt som jag inte tror att det är så lämpligt med tanke på hur andra relationer i mitt liv ser ut. Men jag måste ju som erkänna att tanken på ett möte är lite lockande.

Nu ska jag koppla in min andra mus och sedan gå och handla lite till middagen. Fisk idag. Gott!!

Det känns så himla härligt i mig idag och igår var en lika skön dag! Var och träffade min läkare i tisdags och fick en ny medicin (igen). Mina förhoppningar var inte alls så stora då i stort sett inget har fungerat förr. Men den här tabletten gör verkligen mirakel med mig! Jag kan le igen, jag vill göra saker, min ångest är så reducerad och jag har energi!
Att  vi äntligen har hittat rätt jag och min läkare känns så otroligt bra. Kanske den här hösten kommer att kännas lättare än vad den har gjort de senaste 9 åren! Jag kan äntligen känna visst hopp igen och bara att jag kan le och så gör så otroligt mycket! Kanske det får vända nu, kanske kan jag äntligen få fungera som en "normal" människa! :D


Har varit och vandrat runt i  skogen med Daniel på morgonen i en dryg timme. Det var superhärligt, solen sken mellan träden, löven yrde runt, svamparna luktade gott och mitt i allt hittade vi ett hus som vi nyfiket kikade runt i. Inte inne i det, men runt om :)


Är och fixar lite ärenden idag på stan. Skönt att komma ut lite faktiskt.

Mina tankar går till Tilly och hennes familj. Jag hoppas verkligen att allt har gått så bra som det bara har kunnat!!!

Nu har jag varit flitig. Har tvättat bort all tvätt idag och har renbäddat i sängarna!
Så skönt att få lägga sig ikväll i helt nytvättade och fräscha sängkläder :D

Dagen har blivit lite ljusare än vad den var imorse i alla fall. Då ville jag nog mest bara gömma mig i en garderob och låsa in mig där resten av dagen.

Nu ska jag strax hoppa in i duschen och sedan fixa mig någon nyttig middag. Har världens träningsvärk i sidorna idag. Det var länge sedan jag tränade den muskelgruppen och imorgon ska den plågas mer! Blir nog en vilodag idag. Kanske en promenad lite senare, får se hur kroppen känner sig. Men imorgon ska jag allt gå och träna igen!! Beach 2010 here i fucking come ;)
Eller ja, tiden får väl utvisa hur läcker man känner sig till sommaren, men man kan väl i alla fall ge det ett försök ;)
Fick veta igår också att det är snorbilligt att träna här där jag bor. Hur värt är inte det? Skiljer flera tusen mot för om man far in till stan för att träna. Per år då såklart. Så vi får väl se, är sugen på att börja träna här men då måste jag allt få med mig någon :)

Så, någon?? ;)

Eller så inte.

Idag är nog ingen vidare bra dag. Det kryper i hela mig. Jag tycker inte om när mina aningar är rätt som de nu visat sig vara i detta fallet. Varför måste det hela tiden vara så?
Jag hatar min magkänsla. Jag hatar att jag har den. Jag hatar fan allt idag.


Äh fan, nu lyssnar jag på musik istället.

Jag vet, klockan är ganska mycket och jag borde ligga i sängen men det ser ut som att det blir ytterligare en sen natt. Kan inte hjälpa det, vill sömnen inte komma så vill den inte. Då får man helt enkelt göra något tills sömnen vill hälsa på hos en.

Satt hemma hos Veronica idag och sörplade lite kaffe. Det var trevligt. Mycket farmville just nu överallt :P

Mitt hjärta for till sin fader idag. Det är så tomt veckorna när han är där, något som fattas i min vardag helt enkelt.

Gick en promenad med Tessan på aftonsidan. Det var skönt, lite dis i luften men ack så härligt att bara gå. Det blir nog en promenad imorgon också. I alla fall för mig. Funderar på att kanske gå och hälsa på pappa, det var ganska så länge sedan jag var dit nu.

Ikväll har jag suttit hemma hos Daniel och Nadia och sett på lite film. Skönt och avslappnat, lite komedi som lättar upp i vardagsångesten. Men det är synd om dom, huga vad de hostar och har sig. Jag är glad att jag inte har fått smittan som dom verkar ha i alla fall. Borde ha trillat dit vid det här laget då. Men jag är inte rädd, blir aldrig speciellt jättesjuk ändå :)


Så nu sitter jag här, msn är ganska tom och överallt verkar folket ligga och sova. Jag önskar så mycket att jag skulle kunna somna om jag la mig ner. Men jag vet, att så fort mitt huvud träffar kudden så kommer ångesten och oron. Det gör att jag inte kan slappna av och sen är det kört. Min ögonlock hänger en aning och jag känner mig  trött, men jag måste vara så mycket tröttare än så här för att kunna få somna in.

Imorgon ska jag försöka ordna en del. Får se hur det ska gå. Jag oroar mig redan men det ska säkert lösa sig.

Mina tankar, det är nästan galet. Jag vet det själv, jag vet att jag borde tänka om, byta håll. Men det är så svårt, det behövs så lite för att jag ska vara tillbaka i samma tankebana. Så lite, påverkan är så stor. Den är enorm. 


Oj om du bara kunde vara vid min sida just nu...

Det är på nätterna det egentligen är som värst. Då de flesta tankarna dyker upp och mina funderingar till slut lindar in sig i varandra. En gigantiskt fläta som i det läget inte går att reda ut.
Tankarna är inte värst inatt, tack och lov. Men det finns något som hela tiden snurrar runt hos mig, jag vet fortfarande inte. Jag vill bara att hjulet ska sluta snurra så hamstern får vila en liten stund. Och kanske finner jag där mitt svar.

En trevlig kväll med film och snacks. Mycket trevligt! Halvbra filmer men helt klart sevärda.

Tack för idag, tack för kaffet och tack för omtanken!!! Framförallt, tack för att ni ser!

Nu ska jag bädda ner mig och hoppas på att John Blund inte har slutat för natten :P

En känsla jag får ibland när jag är runt dig. Det var ett tag sen nu, men den förbryllar mig.

Det är inte alltid kul att hjälpa sin son. Jesus, trodde jag skulle flyga genom taket lite tidigare idag. Han ville så hemskt gärna sätta ihop sin bilbana och det enda jag kunde tänka på var hur otroligt genomroligt jag tyckte att det var förra gången. Men vad gör man inte för sitt barn?

Så plocka fram och börja montera ihop, det gick faktiskt betydligt bättre än förra gången, man lär sig tydligen så länge man lever :P Men sen när väl den var ihopsatt och bilarna skulle börja köras så fungerar de inte!! Här håller mitt tålamod på att ta slut, så fram med verktyg och börja skruva minimala skruvar som satt som sten. Fick loss dem tillslut och efter många räkningar till siffran 10 fungerade i alla fall ena. Då gav jag upp. Då var jag på väg att kasta den andra i väggen. Fixade den lite senare dock :)
Men det är ju så kul, när allt är fixat och klart och man har haft sina attacker färdigt så kör sonen två-tre varv på den och sedan går han därifrån. Då var det inte kul längre!! GAH!!
Visst kan man bli galen över mindre?

Nu har vi precis ätit middag och sonen är ute och leker med grannflickan. Själv ska jag hoppa in i duschen och förhoppningsvis kunna spola bort lite av den inte välkomna känslan inom mig.



If I could, then I would!

Idag har det varit fullt upp vill jag lova! Uppe med tuppen och sedan göra sig iordning för att fara iväg. Första anhalten var att droppa av sonen på fritids och sedan bussen in mot staden.

Nästa stopp för dagen var provtagning. Hoppas att mina prover fortfarande ser bra ut, borde få veta imorgon. Det har ju inte varit världens bästa veckor bakom mig sen jag tog prover sist.

Sedan möte med min psykolog. Givande som vanligt, men ack och ve så jobbigt det är!! Hon kör hårt med mig men samtidigt har jag bett om det. Ska jag någongång få till allt som snurrar inom mig så måste det göras. Jag vill så gärna bli kvitt så mycket. Men samtidigt känns det väldigt jobbigt. Har ju funnits inom mig så länge att det nästan är en trygghet, låter helt sjukt jag vet, men det är svårt att släppa taget.

När jag var klar där vandrade jag mig bort till nästa anhalt. Möte på arbetsförmedlingen. Min handläggare var lite Wild n' crazy idag. Haha :D Som hon själv uttryckte det :P Hon är rolig och jag har haft henne länge, det är skönt. Hon känner till mig och allt med mig så det får verkligen gå i min takt. Får se om det blir någon form av praktik nu. Kan vara skönt att göra något.
Mötte Nadia på af och vi bussade oss hem tillsammans :) Stackarn, hon tror att hon har svininfluensan ;) men jag tvivlar jag ;P

Sonen leker med en kompis från skolan och jag är rastlös, vet inte riktigt vad jag ska sysselsätta mig med. Stannar jag av somnar jag för jag är helt sjukt trött! Kanske får sova inatt då för omväxlingens skull. Måste få sova inatt.


I'm not stupid you know, I get it!

Ibland när ångesten växer sig så där stark som den gjorde idag, då vill jag bara ge upp. Jag vill bara lägga mig ner och dö bort. Så fort som möjligt. Tankarna växer inom mig och jag hittar nästan ingen vettig utväg. Det värsta har i alla fall lagt sig nu men pulsen går inte ner, jag känner mig fortfarande yr och det är svårt att kontrollera andningen. Men snart så. Kanske.

Tack för att du hjälper mig. Det är svårt att be om hjälp och jag uppskattar så mycket att du gör det!!


Krama mig...

Idag har jag inte suttit still många minuter och jag har inte riktigt tid till det riktigt än heller.
Var iväg och handlade lite imorse, tog bussen och sedan lokalbussen ut till en stormarknad. Det var den värsta bussturen i hela mitt liv, var nästan helt övertygad om att jag skulle dö! Var någon helt ny som körde och hon (ja tyvärr så var det en kvinna) tvärbromsade så hårt vid ett rödlyse att jag flög fram på sätet framför mig! Ojoj, jag är bara glad att det inte var hon som skulle frakta mitt fina arsle därifrån också!

Sen har jag och grannfrun varit iväg en sväng på folkparken, dom hade utförsäljning där av en massa saker. Fyndade litegrann men det är som samma saker varje år. Dock lite kul att kika :)
När vi kommit hem så kom Nadia och Daniel över. Daniel hade köpt bullar som han snällt bjöd på :) Det kan han göra oftare tycker jag ;P

Ikväll ska jag få främmande av min syster. Vi ska se lite film och ta det lugnt. Då ska jag slappna av, men nu börjar det vara dags att springa sin kos igen. Har sonen ute som försöker hjälpa någon grannkarl att byta däck på bilen. Stackars han, omringad av nyfikna barn :P