antar att jag är en av dom du skriver om...tycker det är bättre att jag säger det till dig än att prata med andra om det...sen så sårar det rätt mycket att du blir helt förändrad å struntar i mig...så som jag känner det...men tydligen tänker vi olika...men men...få se hur länge jag orkar...det ska vara på bådas villkor inte bara en



Jag har aldrig haft för avsikt att strunta i någon, inte alls. Däremot så visste jag inte att det fanns krav på vänskapen? Att man måste höra av sig si och så mycket? Det har väl ända sen jag och du lärde känna varandra gått lite upp och ner, när det gått flera dagar utan att vi hört av varandra? Nu helt plötsligt, för jag umgås med någon annan så blir det ett problem, enligt dig. Ska jag klaga och bli ledsen när du umgås med någon annan utan att höra av dig till mig då? Är det dom villkoren du är ute efter?
Om det ska vara på bådas villkor, har mina villkor något med det hela att göra då eller är det dina som du menar? eller vad är det du är ute efter? Måste man ha villkor eller vad man nu väljer att kalla det i en vänskapsrelation?
Det är klart det är bättre du säger till mig men du ska inte ta åt dig av allt som stod där, allt är inte riktat till dig. Verkligen inte.