Jag vet inte riktigt. Ibland så jag har så mycket som jag vill skriva om. Men det är svårt att få ur mig. Så jag låter det oftast vara och därför blir det några dagar ibland när jag inte skriver något.
Har flera gånger funderat på att ta bort denna blogg, men så ser jag att det är in folk varje dag, trots att jag inte skriver och då känner jag att jag vill fortsätta. Bara att det är någon som är in och kikar. Jag vet inte, det motiverar mig.



Det händer en hel del, jag har bland annat börjat träna *applåder till mig*. Jag har velat det så länge och äntligen är jag igång! Får se om jag lyckas hålla mig fast vid det men det tror jag, det känns bra och jag trivs väldigt bra med stället! Ett extra tack till syster som gjort detta möjligt för mig ! !


Lite knepigt just nu, jag ser väldigt mycket. Säkerligen för mycket. Jag borde försöka blunda lite och lita mer på det där som skriker inom mig. Det som vill ut. Men, det är svårt. Hur ska jag veta att det inte blir ett helvete sen?
Jag frågar mig själv hela tiden "vad är det som är så fel med det?"
Samtidigt som jag vet svaret på frågan, jag får det bara inte att gå ihop.
Less, så less . . .


Imorgon är det slöhet som gäller. Sitta på rumpan så mycket som möjligt och bara vara. Det ska bli skönt. Jag ser framemot det.


Jag fick en kram igår. Av en som jag inte hade väntat mig att få en kram av. Det var en sådan omtanke och värme i kramen att jag var tårögd ett bra tag efteråt, den tog andan ur mig helt enkelt. Otroligt länge sedan jag kände en sådan ärlighet. Helt galet. Jag blev glad. Men samtidigt vrider det till i magen av smärta. Den kramen, jag hade så gärna velat ha den av någon helt annan.






































. . . and I keep on dreaming . . .