12:20


Mitt mellanamn är KLANT! Så nu vet ni vad ni kan kalla mig om ni känner för det. Igårkväll så tänkte jag ta mig ett skönt bad, hade tänt en massa ljus och skummat till det riktigt ordentligt. Precis som många gånger förr så pratade jag i telefon när jag gled ner i badet och ni kan aldrig gissa vad som hände. Joda, telefonen rakt ner i plurret. Som sagt, KLANT!
Men tro det eller ej, telefonen verkar ha överlevt, men inte sim-kortet, haha, man skulle ju kunna tro att det skulle klara av en liten simtur :P
Nåväl, ett nytt är på väg och jag hoppas att det ska fungera bra då. Påminnelse till mig själv, jag ska ALDRIG mer bada med telefonen. Mycket onödigt.

Idag var jag på möte, blev utskriven vilket inte är någon överaskning med tanke på hur bra jag mår. Fick förklarat att det kan ta ett tag innan jag "känner igen mig själv". Och det har jag märkt, så mycket känslostormar inom mig, men positiva. Dock tar det kraft, det med. Men, jag ska hitta balansen i mig själv. Så enkelt är det bara.

Senare idag vankas det utvecklingsamtal för sonen. Det kommer nog att gå bra :)


15:39


Det tar sig!
Är hemma nu och kommer vara hemma i helgen. Sen tillbaka för lite mer behandling och sen är det hemfärd för gott om jag får fortsätta att må så här. Det känns så bra!
Mitt mående är så mycket bättre och det känns som om någon har blåst bort den där jobbiga, tjocka dimma som varit för mina ögon. Jag är på väg!

Ska strax ta och fixa lite här hemma. Småpyssla lite. Göra saker som jag har skjutit på alldeles för länge.

Tycker om sms som är helt oväntade! :)



16:03



Det är knepigt. Att hålla uppe den där positiva andan och samtidigt arbeta så hårt. Det blir misslyckanden så ofta och att då försöka vända det till något positivt, det tar emot. Det är svårt.
Impulserna inom mig flödar och jag vet att jag inte borde, att jag inte ska. Men att hela tiden hålla koll på vad som är impuls och vad som inte är det. Det tar kraft.

I fail.

 

Det är en konstant strid inom mig. Och ibland vill jag bara hjälpa till, slita ut allt det där som jag kämpar emot.

 

Nu, middag.

 

 


RSS 2.0