Igår var en rätt fullspäckad dag igen. Fick en lugn och skön start på dagen med sonen i sängen. Det är alltid lika mysigt förutom hans iskalla fötter som letar sig mot mig.
Vi hade bestämt att gårdagen skulle ägnas åt halloweensaker. Så sonen fick klä ut sig, jävul som stod på menyn i år, och sedan kom Moa och hennes mamma och vi började bege oss iväg.

Idag har det minst sagt varit fullspäckat, från tidig morgon till sena kvällen.

Var och tog nya prover imorse, får veta resultaten imorgon, jag hoppas verkligen att det ser bra ut så att jag kan slappna av och bara fortsätta som vanligt.
Fick ut mina mediciner idag också, att det ska vara så krångligt på apoteket. Dom försöker hela tiden erbjuda mig andra alternativ och det tycker jag verkligen inte om! Men tillslut så ordnar sig allt.

Jag läser en del bloggar och speciellt en som skrivs av en tjej med samma diagnos som mig. Hon skrev nu om att inte kunna återvända till arbeteslivet till det "vanliga" livet. Jag kan så hålla med, man vill inget annat än att bli helt "frisk" och få fungera  som vanliga människor gör. Det som är så skrämmande är att det var någon som hade kommenterat på hennes blogg om hur någon fackmänniska hade sagt att med denna diagnos så kan man i stort sett ge upp hoppet på att återvända till det livet. Hur kan man säga så till någon? Vare sig man har diagnos eller inte? man har nog lite hopp i sig själv och behöver verkligen ingen som tar bort det sista man har inom sig. Helt sjukt!
Nåja, jag hejjar på er alla som sitter i liknade sits som mig! Vi får inte ge upp, vi ska allt visa dom där :P


Ikväll har jag haft ljusparty hemma hos mig, det var mycket trevligt med många fina människor! En del var jag extra glada för att de dök upp! :D

Ne, det börjar vara dags för att i alla fall försöka sova. Imorgon blir det nog en ganska lång dag också, men det blir kul :)

Det var ett tag sedan jag skrev nu. Några jobbiga dagar har passerat med otroligt många tankar. Ibland så hinner man inte med allt och nu har jag behövt tiden med mig själv, behöver nog mer också. Mycket mer. Det har inte  varit en enkel match men jag fortsätter slåss!

Igårkväll var vi på pizzabjudning från hyresvärden. Det var mycket trevligt och hur mycket mat som helst. Sedan när det var dags att gå fick var person en godispåse och stor chokladkaka. Hur lyxigt kändes det inte helt plötsligt att bo just här? :P
Sonen var övernöjd och tyckte att dom skulle fixa sånt lite oftare :) 
Jag gick också med i borådet och även grannen. Det kan nog vara trevligt, få ha lite att säga till om :)

Idag ska jag baka har jag tänkt. Ska få "låna" mig ett kök som är aningens större än mitt och får nog även lite hjälp med bakandet av frun som bor där. Imorgon vankas det ljusparty och då måste man ju ha något att bjuda på.

Imorgon bitti är det dags för ny provtagning. Får se om det hänt nå eller om jag måste öka i doseringen ännu mer. Väntar på att min läkare ska ringa upp också, det har jag gjort i tre dagar nu. Hoppas verkligen att hon ringer idag.

Jag saknar någon nära mig som verkligen förstår, som vet hur det känns. Hur tankarna kan flyga runt.

Så där ja, jag fick ju en ny sömnmedicin. Och den fungerar ju verkligen kanonbra! Oj vad jag känner mig trött och vill sova. NOT!
Jag hoppas verkligen att det inte är något som sitter kvar länge i kroppen och som gör mig trött och slut imorgon.
Min läkare ringde idag igen, det är så jobbigt att prata med henne, jag blir alltid så känslosam för det hörs hur mycket hon verkligen bryr sig. Jag fick lov att höja dosen på min ordinarie medicin. Får se vad som kommer att hända då. Jag  förklarade hur less jag håller på att bli och att jag helst skulle vilja sluta helt med den. Spola ner det jag har kvar i toaletten och sen bara... ja, återgå till det gamla. Jag har ju överlevt än så länge så varför ska jag inte göra det i framtiden?
Åh vad jag önskar att jag bara kunde få sova, så jag kunde känna mig pigg om dagarna och vara trött om kvällarna och inte har lika mycket tankar som jag i nuläget har. Det är så mycket som snurrar i huvudet på mig och jag vet knappt vart jag ska vända mig längre.
Något som verkligen spökar i mig är mina känslor, jag blir gråtfärdig på en sekund nu för tiden och det är alltid bara två sekunder från att jag faktiskt ska börja gråta. Det är ju skönt att det händer något men, ja, det händer så mycket just nu. Det är svårt att kontrollera och jag vet inte hur jag ska vara längre... jag vet inte vem jag är?!
Ne, slutsvamlat om det här, inte så intressant att höra alla mina knasiga tankar.

Jag har så mycket som jag har tänkt hinna med och fixa under morgondagen. Imorgon ska i alla fall Williams rum bli färdigt har jag tänkt. Det ska rensas och plockas undan. Han har så mycket saker nu och det blir så jobbigt att sortera och fixa med det hela tiden. Förhoppningsvis ska det gå mycket lättare sen. Eller smidigare kanske är rätt ord. Sen är det så mycket som han inte leker med, som bara kastas ut över golvet.
Jag hoppas att jag ska kunna få till det fint! :)

 

Undra om jag snart ska krypa ner under täcket och se en film eller nå. I alla fall lägga sig ner och slappna av. Det börjar ju vara lite på tiden för det kan man tycka. Fast samtidigt så är det skönt, jag behöver inte känna någon panik. Jag har inget som jag måste upp till imorgon. Jag kan ta det lite lugnt. Det är bra, det är skönt.

Idag är det en sorgens dag egentligen, men jag sörjer inte längre. Nu saknar jag bara, nu minns jag bara. Men det är jobbigt med minnen också. Det kan slå ner mig ganska rejält.
En gång i tiden var det på ett annat sätt. Idag är det inte så. Allting i min tillvaro förändrades när det hände. Det är det som jag saknar, hur det en gång var. Att ha en familj. Att få känna trygghet till någon närstående. Det är nog den biten som är mest jobbig just nu. Men, man vänjer sig, hur mycket jag än skulle vilja att det var som förut så går det inte, det är inte så. Jag får helt enkelt vara nöjd med mitt liv som jag har idag. Göra det bästa av situationen hur jobbigt det än må vara.

Pappa RIP

Du finns alltid med mig

och jag saknar dig!

Love <3

 

 

Idag har jag i alla fall gjort litegrann. Har varit till frisören min och klippt bort en massa hår så nu slipper jag vara irriterad och vresig över att det är för mycket hår precis överallt!!

Efter det så for jag till Tessan och drack lite kaffe. Det var mycket trevligt! Vi pratade en del och bara tog det lugnt.

 

Ikväll umgås jag med Daniel, han var snäll och följde mig till Pappas grav och sen så bänkade vi oss i min soffa med våra datorer. Snart börjar det vara dags att i alla fall försöka krypa ner i sängen. Få se om man får sova något alls inatt. Det känns inte direkt så.

 

Knepig fråga från min psykolog. Ska till nästa vecka försöka komma fram till vem jag är. Det gnager i mig och jag hittar inte något vettigt svar. Mycket knepigt.

 

En oväntad kom ihåg dagen idag, det var väldigt omtänksamt och jag är glad att just han är min vän.

 

Ne, ögonen hänger och jag känner mig bara så tom just nu... vill gråta men det kommer inget. Vill att någon ska ge mig en kram och bara vara med mig. Låta mig få känna viss trygghet...

 

Nothing perfect lasts forever

except in our memories

Något är det, jag har värk i kroppen. Det känns som om någon sitter och trycker på varenda punkt i min kropp precis hela tiden. Helt jättekonstigt känns det. Hoppas det är borta imorgon och att det tar med sig denna envisa hosta som jag dras med!

Idag har det varit en ganska så lugn dag, jag har inte orkat göra så mycket alls. Nadia och Daniel kom över en sväng och spelade lite kort. Sen skulle vi försöka meditera på något konstigt sätt. Det gick inte så bra. Dock fick det mig att komma ihåg den där övningen som jag fick av min psykolog. Den skulle jag ha haft provat på lite mer. Tror jag ska fråga henne om mer övningar imorgon. Det skulle nog kunna vara bra. Kanske.

Var iväg och småhandlade på coop och maxi sen. Det var ju intressant. Tur vi hade med oss gud på vägen i alla fall :P

Nu sitter jag hemma hos Veronica, trevligt. Vi är fyra personer här med var sin dator framför sig haha! Inte har vi mycket till liv inte. Men trevligare än att bara sitta med sig själv och inte göra så mycket alls.

Dock ska jag snart ta och gå hem och bädda ner mig i sängen. Börjar känna att det är dags att kroppen får vila och jag måste ha lite energi till imorgon då jag ska bege mig till psykologen. Får se hur det ska gå.

Har suttit och läst en del de senaste dagarna om min sjukdom. Jag vet inte, det känns som så hopplöst. Det är invecklat.

Idag, vid 20:30 då var det exakt 9 år sedan. Det känns, extremt mycket. Mina tårkanaler är konstant retade och jag tror att det kommer att gråtas en hel del inatt. Saknaden är så stor, den smärtar. Ibland mer än annars. Men den är ändå mer lindring än hur den har varit för något år sedan.
Jag vet inte vad jag ska skriva, jag har skrivit allt som går att skriva tidigare år och det finns inte så många ord kvar. Får se om det blir något senare. Kanske. Mycket möjligt.

Sonen for till sin fader idag, det känns. Det är tomt. Men snart kommer han hem igen. Snart. Mitt hjärta.

Ne, nu ska jag strax packa ihop min dator och mina saker och gå hemåt. Jag känner att kroppen skulle vilja lägga sig ner och bara slappna av.



Älskade sonen min och äldsta katten Lucky! <3

Har ju inte hunnit skriva något idag alls. Full rulle ända sen starten på morgonen. Började med att jag försov mig lite, inte så farligt, hann ändå i tid men jag tycker inte om att måsta stressa på morgonen. Så otroligt jobbigt!
Iväg för att ta blodprov, en väntan i väntrummet som nästan aldrig tog slut, jisses vad jag fick vänta. Men tillslut var det min tur och det gick bra. Får se vad svaret säger, läkaren ska ringa imorgon och berätta. Kanske blir en höjning på medicinen. Får se.
Sen så kom Therese till staden och vi traskade runt lite innan vi begav oss till solbacken och gick på affärer där. Väldigt trevligt tycker jag att det var! :) och jag kan inte sluta fundera, får inte vi kvinnor ha en rumpa? ;)

Hem sen och fick världens städil :D så hela lägenheten fick sig en ordentlig omgång och det känns så skönt nu när jag vet att det är städat och fint :D
Sen kom sonen hem som varit hos en kompis sen skolan slutade. Han var väldigt trött och det tog inte många sekunder innan han somnade inte :) Hoppas han är pigg och rask imorgon :)

Sen ikväll så har Daniel och Nina varit här på besök. Vi har gjort lite fotbehandlingar och manikyr :) Väldigt trevligt och avslappnat. En lugn kväll som avslutning på en dag med full rulle. Jag märker verkligen att min andra medicin börjar verka, har åter fått energi och känner att jag vill göra något om dagarna. Tänk om det alltid fick vara så här?
Fick mig även lite massage på axelpartiet innan Daniel gick hem så jag är alldeles avslappnad nu. Hur skönt som helst!!

Ne, nu ska jag släcka ner och försöka sova. Dagen imorgon kommer säkerligen att vara fylld med skojsigheter.

Som vanligt ligger jag sömnlös. Känner mig inte det minsta sugen på att ens försöka sova. Jag vet ju att tankarna blir värre när jag lägger mig ner och verkligen försöker sova och med tanke på hur mycket som redan snurrar i huvudet på mig så blir nog inte det här heller någon bra natt.
Måste upp tidigt imorgon, ska ta prover direkt på morgonen. Det blir en tuff dag. Får se hur mycket av allt jag hade tänkt som jag orkar med. Antagligen inte allt i alla fall.

Nåja, ska stänga av datorn nu och krypa ner med katterna som lagt sig till ro bredvid mig. Vem vet, under har skett förut och kanske John Blund känner för att passera hos mig inatt.

Jag vet, jag borde. Men det tar emot.

Oj så trött jag har varit idag, nu har jag haft två nätter med otroligt lite sömn och tvingat mig själv att vara vaken hela dagen. Det gör att jag är väldigt trött precis hela dagen och har svårt att hänga med i samtal osv. Men sen när kvällen kommer, ja då helt plötsligt passar det att bli pigg. Eller jag tror att den mer korrekta termen är övertrött. Nåja, ikväll hade jag i alla fall tänkt få mig i säng före tolv och kanske till och med att jag lyckas somna. Man kan ju hoppas lite i alla fall hur otroligt hopplöst det än må kännas.

Var en sväng på stan med Nina idag innan det begav sig att hämta sonen på skolan. Sen blev det en lugn stund hemma innan vi for till Terese och Roger. William och Moa lekte precis som vanligt och vi vuxna pratade lite om livet och allt annat som händer runt om oss just nu. Trevligt, lugnt och avslappnat :)
Fick även ljusen som jag och övriga beställde på ljuspartyt! Åh, de är så fina och passar perfekt i mitt vardagsrum! :D  Har inte tänt något doftljus dock, allting retar min hals ändå så det känns som om jag bara skulle trigga hostan ännu mer. De får sparas till en annan kväll :)

Jag har huvudvärk. På många olika sätt. Hur nu det har gått till.

Läkaren ringde igen, fick ganska bra besked. Tror hon förstod mig bättre än vad jag trodde efter första samtalet. Det är bara så svårt att förklara hur det känns inom en, hur man fungerar. Vet inte riktigt om jag får ur mig riktigt allt ändå, men lite får man ju ur sig iaf.

Traskade på stadens gator en stund med son och syster. Mitt tålamod var i botten och jag ville helst bara ta tag i en, ja jag vet inte, mig själv kanske och skaka om. Hade helst sluppit den vistelsen. Folk är jobbigt, i alla fall i den utsträckningen. Hemma går bra, vill bara vara hemma just nu, eller ja, utanför dörren går väl bra, men gärna hålla mig nära hemmet.
Jag är så nära botten och kämpar så hårt för att inte hamna där. Hoppas jag lyckas. Då är det första gången på många år.

Ikväll är det mycket på tv, det tycker jag om! Det håller mig sysselsatt. Bjöd över grannen också, det ska bli trevligt :)


Jag saknar dig!

Har precis pratat med min läkare. Åh vad allt känns vemodigt, känns så hemskt. Hon är så bra och vill bara mitt bästa men det är så svårt att förklara att man inte har så mycket styrka. Det räcker inte till precis allt hela tiden. Hon säger att jag ska fortsätta kämpa och göra precis som jag gör.
Men det är jag som sitter här med gråten i halsen hela tiden och känner hur styrkan dalar för var dag, hur ska jag då hitta kraft till att fortsätta?
Får väl se hur det går, hon skulle ringa sen igen.

Staden snart med sonen och syster. Hoppas verkligen på att det ska bli trevligt.

Varför är det alltid så här på kvällskvisten som tankarna börjar komma och jag får svårt att slappna av? Kan de inte komma under dagtid så jag för en gångs skull kan känna mig lugn och tillfreds på kvällen och natten?

Jag vet vad jag säger och skriver till dig, men det är en lögn, jag klarar inte av att säga sanningen till dig hur mycket jag än skulle vilja. Sanningen är att du sårade mig, väldigt mycket och jag önskade aldrig att det skulle bli som det blev. Men med allt som rör sig hos dig, med alla problem du redan har, hur skulle jag kunna förmå mig själv att ge dig ytterligare ett problem?
Åh, jag vet inte ens varför jag skriver om det här, de som förstår och vet lär ändå inte läsa. Fast alla utom den som jag skriver om vet.

Får se om det blir nå stadsvandring imorgon som jag planerat, beror på om sömnen vill mig väl någongång inatt. Det känns inte riktigt så än.

Något ligger i luften känns det som. Återigen sägs inte saker och det förblir mer tyst. Jag förstår inte. Jag tycker inte om att inte förstå. Något är det, får väl se. Håller mig undan tills jag får veta i alla fall. Vore nog enklast för alla parter, överallt. Om jag bara höll mig undan...

Min hjärna leker många lekar med mig...

önskar mig tillbaka till den där natten, när jag fick ligga på din arm och bara känna mig som.... jag...

Jag tror rent av att jag legat lite på latsidan ett tag med att skriva ner några vettiga meningar från min hjärna. Men nu gott  folk verkar jag vara tillbaka. I alla fall för denna kväll :)

Har haft en fullspäckad helg som har passerat. Träffat många gamla vänner och bekanta och rört mig ute betydligt mer än vad jag brukar göra. Har varit skönt på sitt lilla sätt men ikväll är jag så trött. Har som varit slut hela dagen och helst velat dra täcket över huvudet snooza. Snooza är skönt. Det måste ju bara vara den bästa morgonuppfinningen som någonsin har  gjorts!

Fyllde år förra veckan, hipp hipp hurra och grattis till mig. Fick många fina saker och besök av ovanligt många människor. Det värmer. Mycket. Ni är välkomna annan tid också, jag behöver inte fylla år för ett besök :)

Har kommit till klarhet med en del som gnagt i mig den senaste tiden också. Det är skönt. Ganska i alla fall. En del av dem. Tråkigt bara hur det ska måsta gå till för att man ska komma till den punkten. Men jag är glad att vissa saker har blivit sagda och uttagna i luften så att säga.

Idag kom mitt älskade hjärta hem. Han är så fin och jag vill bara krama om han hela tiden precis nu. Men, han sover gott så det får bli imorgon. Jag hoppas det ska finnas tid för oss att hitta på något mysigt i veckan. Skulle vilja göra något som man inte gör jämt. Något extra skojsigt. Får se om jag kan komma på något passande. Snart är det vinter och då kan vi åka pulka! Det längtar jag verkligen tills!! Snö!!!

Funderar på att börja planera ihop något till runt jul också. Börjar vara tid för det. Kanske man kan lyckas få ihop något skoj för en gångs skull. De två senaste åren har ju varit i stort sett katastrofala så. Får se...

En sak, jag trodde faktiskt att det var något mer denna gång. Vi har ju gått den här vägen förr och då har jag vetat hur det har slutat för oss. Men något i orden, i blicken gjorde att jag trodde att det låg något mer där. Det kändes som det, men tydligen inte. Det känns lite, gör mig lite ledsen, för hos mig är det verkligen något mer. Jag hade så gärna velat det. Tror inte alls att den ekvationen skulle bli fel. Snarare tvärtom, tror att det skulle kunna bli ett mycket bra resultat. Men man får inte alltid som man vill, det har jag ju lärt mig vid det här laget, väldigt tydligt och klart.

Imorgon har jag möte med min psykolog och till att börja med ska jag vara lite arg på henne, hon skulle fixa så att min läkare skulle ringa till mig men det är ju tydligen inte gjort. Måste få tag på henne och diskutera doserna i medicinen. Det måste justeras. Jag känner det så väl och även min insomningsmedicin har slutat verka. Jag är less på att ligga vaken trots att jag egentligen är jättetrött.

Halvligger nu i min nya sköna säng med min nya fina dator i knäet. Det här har länge varit en dröm för mig som nu är något som jag har. Älskar min nya säng, den är så skön och när jag väl somnar så sover jag så gott, slipper vakna med att i stort sett varje kroppsdel värker i mig. Det är en enorm skillnad.
Sen min nya fina dator, vi är bästa kompisar!!! Det är bland det bästa jag skaffat till mig själv på väldigt länge!! Har inte riktigt vant mig vid laptop grejjen men det kommer nog tillslut :P

Ne, ge sömnen ett ärligt försök, igen. Se vart man hamnar.

Kärlek till många, otroligt många. Ni gör sådan stor skillnad i mitt liv och jag värdesätter varje sekund med er!!

Trots att det finns så många människor nära och runtom mig så känner
jag mig så ofattbart ensam. Det är det där lilla extra som saknas.

Skulle vilja kunna lita på folk, fullt ut och känna trygghet hos dem.
Kanske skulle min ensamhet då lugna ner sig en aning. Jag vet inte.
Vet inte hur jag ska göra för att bli kvitt den
här känslan som gnager inom mig dag ut och dag in.
Men samtidigt vet jag inte hur jag ska rasera alla mina murar och
kunna släppa in folk, när det har gått helt åt skogen så många gånger
när jag väl har vågat.

Skuggorna växer och ljuset försvinner alltmer. Mina drömmar om en
fin framtid dalar, jag börjar inse att det kommer nog aldrig att inträffa.
Jag vill ge upp...



Du måste förstå, att tystnaden, att inte säga något sårar mig mer än
alla ord som du har på lager inom dig. Tala med mig, berätta för mig.
Det blir så mycket lättare då. Stäng inte ute mig...

Idag har jag varit flitig :) Eller i alla fall fram tills nu :P Får se hur resterande av dagen kommer att te sig :)
Steg upp relativt tidigit imorse med tanke på att sonen sovde hos en kompis inatt. Startade igång med bullbak i stort sett på direkten :) Sen blev det även snoddasbitar. Hade tänkt baka dumlekakor eller vad de nu hette men hade glömt köpa en sak och jag orkar inte gå iväg och handla det nu. Väldigt slött av mig med tanke på hur nära jag har till affären ha ha :) Men det får duga för idag det jag har gjort :)

Är nog egentligen ganska slut, har inte alls blivit så mycket sömn de senaste nätterna. Har börjat få svårt att ta mig till den där sängen igen. Så fort jag fått mig dit så somnar jag på en sekund, men då är jag så trött att jag inte klarar av att hålla ögonen öppna heller och klockan är där efter 03 någon gång. Någon gång säger väl kroppen ifrån.

Snart ska jag få hem lite folk på fika, det ska bli trevligt och då kommer även sonen hem!! :) Blir som tomt när han är borta så här. Men jag vet ju hur kul han har det så det är det värt för hans skull!

Ikväll vet jag inte riktigt vad som händer, får se. Fredagsmys med sonen så klart :) Men han brukar ju somna och det är liksom då jag pratar om :P Blir nog rätt lugnt i soffan. Är säkert något på tv som man kan titta på :)

Imorgon är jag bjuden till min syster och hennes sambo på grillning och filmkväll :) Det kan nog bli riktigt trevligt! :)


Det finns någon som har börjat snurra runt i mitt lilla huvud. Eller börjat, har väl gjort det ett tag nu faktiskt. Tror inte personen i fråga har förstått det och det är nog kanske lika bra det. Men oj om jag bara kunde få ur mig hur personen faktiskt med stadiga steg vandrar mot mitt hjärta. Hur den lyckas riva mina murar, som annars står så stadigt uppställda.

Saknar min finaste fröken. Funderar på att planera in ett besök snart. Det skulle nog lätta min vardag en del. Hon ger mig sådan energi! Me love her! <3

Ne, nu ska jag nog försöka göra något åt mitt blöta trollhår så man ser presentabel ut när främmandet kommer ;P

Följ min blogg med bloglovin