Det blir bara oftare och oftare. Jag kan inte sova. Hur jag än försöker, inget hjälper och trots att jag tyckt att jag gjort död på alla hjärntrollen före jag lägger mig i sängen så dyker det upp minst en hundra styckna nya så fort huvudet vidrör kudden. Så less jag är.
Allt och inget.
Fram och tillbaka.
Höger eller vänster.
Upp eller ner.

Oj om det bara kunde sluta någon gång. Om jag för resterande av mitt liv kunde få sova mer än några nätter på rad. Om jag kunde slippa mina vakna nätter, helt och hållet.
Jag får inte bukt på det här problemet och det gör bara att det växer, större och större. Att det bara blir värre. Har märkt efter samtal med en del att jag är långt ifrån ensam om detta problem. Men, kan inte dessa människor bara bo jättenära mig så att vi kan sysselsätta oss om nätterna tillsammans?! Så kan vi diskutera igenom alla de sjuka och jätteviktiga saker som vi kommer på mitt i nätterna. Istället för att låsa in de inom sig.
Osäkerheten kryper i mig och jag avskyr det!


Massa planer för imorgon, men för att de ska lyckas så skulle det underlätta om jag fick sova mer än 2-3 timmar i alla fall.
Tack.