12:36



Jag trodde inte att det skulle vara möjligt. Låg vaken inatt med paniken störtandes mot mig och för var minut som gick så var jag helt övertygad om att jag inte skulle få mig upp idag.
Men jag gick på en nöt, vaknade 25 minuter före bussen skulle gå och övervägde en sekund att ringa och säga att jag inte skulle komma. Men, det var något som gamla jag skulle göra, det jag försöker arbeta bort. Bara för det känns lite jobbigt och sängen känns förbjudet skön så ska man upp. Punkt slut.

Så iväg fick jag mig och nu när jag är hemma och har hunnit landa lite igen känns det bra. Jag är glad att jag fick mig upp och iväg. Fick mycket gjort på mötet. Vi kom fram till mycket och jag fick med mig lite bra saker hem.

Har precis hällt upp min första kaffekopp och njuter av lite skön musik. Vet inte riktigt vad jag ska sysselsätta resterande av dagen med, men något kommer säkerligen upp. Har lite småpyssel att göra och ska skriva ett brev också :)


Saknar sonen så mycket, redan. Det är ju en hel vecka kvar tills han kommer hem!

 

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0