Det är knepigt. Att hålla uppe den där positiva andan och samtidigt arbeta så hårt. Det blir misslyckanden så ofta och att då försöka vända det till något positivt, det tar emot. Det är svårt.
Impulserna inom mig flödar och jag vet att jag inte borde, att jag inte ska. Men att hela tiden hålla koll på vad som är impuls och vad som inte är det. Det tar kraft.

I fail.

 

Det är en konstant strid inom mig. Och ibland vill jag bara hjälpa till, slita ut allt det där som jag kämpar emot.

 

Nu, middag.