Ibland så går det helt enkelt inte att styra över hur man känner, hur man mår eller hur dagen kommer att se ut.
Det är något som jag ofta skulle vilja kunna styra över och som jag flera gånger även har gjort mitt allra yttersta för att försöka styra.
Jag börjar mer och mer inse att det är mer bara att följa med strömmen och se vart dagen tar en, man kan inte styra över att man plötsligt svämmar över i ögonen och måste springa för att gråta ut lite eller om man får höra något som gör att man vill skutta av lycka resten av dagen. Det som är det absoluta viktigaste är att man tar till vara på känslan, går igenom den och sparar den djupt där inne i en själv. Sparar ögonblicket. Njuter av dagen.
Jag har svårt för det, men jag lär mig. En bit på vägen har jag kommit. Men det är fortfarande svårt. Att släppa ut den där känslan som jag känner när det händer något, positivt eller negativt. Jag vill bara få ur mig den men min rädsla för den gör att jag skjuter in den och jag måste med all kraft jag har kämpa så att den hittar en minimal springa att tränga sig genom på. Så att jag verkligen kan känna och verkligen lära mig att det är inte farligt att känna.


Dagens tankar.


Nu, fortsätta.