Sitter och väntar på att mitt kaffe ska bli färdigt, jag ville helst att det skulle vara klart för en timme sen och det hade väl antagligen varit det om jag fått tummen ur och faktiskt gjort det. Men, bättre sent än aldrig. Får se om det är de som saknas just nu. Något är det som min kropp vill ha och jag kan inte komma på vad. Eller så är det av någon annan anledning som det känns som om allt som finns innanför skinnet plötsligt ska trycka sig ut genom det.


Nätterna är konstiga nu för tiden. Jag får sova ganska ofta, men, jag sover inte bra. Mycket mardrömmar och väldigt orolig sömn. Gör att jag vaknar och mår ja, inte speciellt bra i alla fall. Något måste hända. Har väntat länge nu. Hoppas det blir nu i veckan.


Människor är fortfarande väldigt jobbiga, de flesta i alla fall och blotta tanken på att jag ska umgås med någon gör mig slut på en sekund. Jag försöker komma på varför jag känner så, jag som alltid har tyckt om att umgås med så många som möjligt på så kort tid som möjligt. Men jag antar att det finns en anledning till detta också.


Besvikelse, det är mycket sånt just nu. Jag trodde så mycket mer om en del. Men tydligen så har jag haft fel. Väldigt fel. Men nu vet jag i alla fall. Hur ont det än gör.


Mycket bokat till veckan. Många saker som känns väldigt jobbiga och det kräver att jag lämnar mitt trygga bo. Men samtidigt så är det många roliga saker som säkerligen kommer att lätta upp mitt sinne till viss del.


Mina tankar för dagen vandrar långt bort, massa mil. Jag hoppas det löser sig. Som sagt, jag finner inte ord nog. Det är så smaklöst som det bara kan bli!

jag vill leva i en annan värld