Möte idag, det gick bra.
Jag var så sjukt trött.
Har sovit så otroligt dåligt denna vecka.
Max 2 tim / natt. Känns som om jag knappt hinner  blunda så är det dags att stiga upp.
Inte konstigt att kroppen reagerar med värsta förkylningen dessutom mitt i veckan.
Men, jag är på bättringsvägen vilket känns skönt.
Hoppas bara att jag får till sömnen lite så att inte förkylningen tar fäste igen.



Mycket blev sagt på mötet och vi kom fram till mycket. Jag tycker om de människorna. De lyssnar på vad jag vill och hjälper mig så gott de bara kan utifrån det. Otroligt mänskliga människor inom vården. Det är inte ofta som man stöter på sådana.


Var lite tidig dit så jag passade på att ta lite vinterbilder i solskenet.


















Det har ändå lyckats komma
en hel del snö denna vinter.


Mysigt !


Vackert !
































I ett hus i
skogens slut,
liten tomte 
tittar ut . . .









Snö är otroligt vackert ! Jag är så faschinerad av vad naturen kan forma. Tyvärr så fick jag mig aldrig ut och fotade precis när all snö hade anlänt och hängde över varje hustak och balkong. På en del ställen kunde man knappt avgöra vart marken slutade och taket började. Allt hängde ihop. Så fint !



Min son har varit en ängel denna vecka ! Jag är så stolt över honom och kunde inte ha fått en bättre son ! När jag ligger i min feberyra och knappt orkar hålla uppe huvudet av värk, då bäddar han om mig. Sedan går han och borstar sina tänder och lägger sig och sover utan minsta protest. Dagen efter så fick jag inte ens lyfta honom och ge han den "sedvanliga" god natt kramen, han tyckte att jag skulle spara på mina krafter. Han har ett sådant fint tänk och en omtänksamhet. Ja, jag skulle kunna skriva i evigheter om honom just nu känner jag.

Hur som helst så fick jag 20 min över tills när bussen skulle föra mig hemåt idag så jag snabbsprang på bokrean med en väldigt god vän. Hittade där en bok med Håkan Bråkan. Min son avgudar dessa böcker och denna titel, den kunde inte bli fel "Håkan Bråkan och morfar i himlen". Eftersom att min fader gick bort före jag fick min son så har han aldrig träffat honom men frågar mycket om han och besöker gärna graven och så. Tänkte att detta måste bara bli bra.
Så ikväll efter myset la vi oss för att läsa. Skrämande. Boken är som gjord för honom precis nu. Håkan Bråkan börjar fundera över sin morfar som gick bort före han föddes, närmare bestämt 10 år sen. Läskigt. 20 oktober i år är det 10 år sen min far gick bort, alltså, sonens morfar.
Boken fortsatte att handla om hur Håkan Bråkan skulle känna inför det och hur morfar kunde se ut nu. Min son har nog aldrig lyssnat så intensivt på en bok och frågade hela tiden frågor.
Den blev bara helt rätt helt enkelt. Så träffande.

Godis is the Shit ! !

Oj, vad jag skriver ikväll.

Nu ska jag strax ta och bädda ner mig med mina katter och hoppas på att jag får sova nå inatt. Det skulle vara en underbar känsla!









Mys mys ! ! !




















These wounds won't seem to heal
This pain is just too real
There's just too much that time cannot erase