00:55




Så, vaken ännu en natt. Får se om sömnen kommer krypande snart, jag hoppas verkligen på det.
Förra natten blev det ju nästan ingen sömn alls, dock var det inte själv valt. Det är något som jag inte hoppas på att det ska upprepas. Mycket otrevligt. När jag äntligen får sova, nä, då blir man störd. Irritationsmoment!!


Imorgon far sonen iväg till sin fader. Men det blir inte lugn för det. Har i stort sett hela veckan planerad just nu så vi får väl se hur det slutar. Vissa saker kommer att ta ofantligt med kraft av mig, men det är måsten. Jag ska fixa det.


Idag har jag skrivit väldigt mycket. Så mycket jag vill få ur mig, men ingen som jag kan dela med mig om det till. Ingen som förstår. Alla bara tycker synd om mig. Och ingen som står kvar framförallt.















Mitt hjärta    <3



Min skatt    <3



Mitt ALLT ! ! ! <3























Fuck this, nu ska jag göra något annat.


Sov gott !



Kommentarer
Postat av: Jenny

Sömnlös natt. Dom tycks aldrig ta slut. Varken i bra eller dåliga perioder. Har mått bra så länge. Nu mår jag dåligt igen. I alla fall just i natt.



Har tänkt på dig. Hur du mår? Känns som du haft det tufft på sistone?



Hatar nätter som den här. När jag inser hur ensam jag är. Och hur mycket jag saknar att vara en del av ett sammanhang. På riktigt. Räknas. Vara med.



Du har en otroligt söt son förresten!! =)



KRAMAR

2010-04-11 @ 03:38:02
URL: http://remiss.blogg.se/
Postat av: Jenny

Ja, det är ju så. Man känner liksom att man måste passa på att få så mycket som möjligt gjort dom bra dagarna och ta tillvara på varenda sekund - för rätt som det är vänder det igen...



Till viss del har det väl (ial för mig) med diagnosen att göra. Mina bra dagar är kanske inte vanliga, bra dagar utan snarare lite lätt åt det hypomana hållet - vilket gör att jag blir helt utmattad sen när jag väl "landar" igen.



Hur har du det mediciner nu?

Sattes litiumet ut?

Blev/blir det lamotrigin för dig med?



Många kramar!

2010-04-12 @ 01:28:45
URL: http://http:/remiss.blogg.se
Postat av: Jen

Fy vad jobbigt, men så bra att du kunde vända till till psyk och faktiskt få vara där ett tag!



Jag vet inte om jag någonsin skulle våga vända mig dit. Tycker inte alls om det som är okänt... Så nu ska jag få gå dit på dagtid och bekanta mig med miljön för att våga ta mig dit om jag skulle behöva (förhoppningsvid inte)!



Skönt att du mår bättre för tillfället. Sömn gör så otroligt stor skillnad! Men känner igen det där med att man aldrig riktigt vågar lita på att få må bra, man vet att det där "fallet" kan komma när som...

Hoppas det är en riktigt lång bra period du har framför dig nu!



Många kramar Jenny

2010-04-23 @ 02:17:26
URL: http://remiss.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0