måndag

Varför är det alltid så här på kvällskvisten som tankarna börjar komma och jag får svårt att slappna av? Kan de inte komma under dagtid så jag för en gångs skull kan känna mig lugn och tillfreds på kvällen och natten?

Jag vet vad jag säger och skriver till dig, men det är en lögn, jag klarar inte av att säga sanningen till dig hur mycket jag än skulle vilja. Sanningen är att du sårade mig, väldigt mycket och jag önskade aldrig att det skulle bli som det blev. Men med allt som rör sig hos dig, med alla problem du redan har, hur skulle jag kunna förmå mig själv att ge dig ytterligare ett problem?
Åh, jag vet inte ens varför jag skriver om det här, de som förstår och vet lär ändå inte läsa. Fast alla utom den som jag skriver om vet.

Får se om det blir nå stadsvandring imorgon som jag planerat, beror på om sömnen vill mig väl någongång inatt. Det känns inte riktigt så än.

Något ligger i luften känns det som. Återigen sägs inte saker och det förblir mer tyst. Jag förstår inte. Jag tycker inte om att inte förstå. Något är det, får väl se. Håller mig undan tills jag får veta i alla fall. Vore nog enklast för alla parter, överallt. Om jag bara höll mig undan...

Min hjärna leker många lekar med mig...

önskar mig tillbaka till den där natten, när jag fick ligga på din arm och bara känna mig som.... jag...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0