Mitt på dagen och jag tänkte att jag skulle skriva ett litet inlägg innan det är dags för mig att dra igång med städningen som jag hade tänkt göra idag. Får se hur mycket det faktiskt blir gjort, men en del ska jag nog lyckas orka med :)
Ska snart hämta sonen på skolan. Sen har vi tre dagar för oss själva, eller utan skola eller fritids i alla fall. Sen hur mycket tid det blir bara för vi två återstår ju att se :P

Igår såg jag film med Tess och fy i sjutton säger jag bara vilken film!! Jag satt på nålar halva filmen och vågade inte titta ens ibland!! Så otroligt bra! Jag älskar att bli så där ordentligt skrämd så jag hoppar upp ur soffan och flaxar med armarna samtidigt som ett typiskt gält tjejskrik kommer ;P Kanske lite överdrivet, men känslan av att bli då där skrämd är helt underbar! Hoppas det blir någon mer sådan filmkväll snart ;)

Ända sen i fredags så har jag knappt behövt en av mina mediciner. Det är helt sjukt. Under en så lång tid orkade jag inte se ut genom fönstret utan den men nu klarar jag i stort sett en hel dag utan att behöva den. Jag vet inte varför, jag kan inte se vad det är som har hänt. Över bara en natt? Men det känns inte lika jobbigt att känna längre, inte på det där ångestjobbiga sättet. Nu är det mest bara jobbigt. Jag tror att det gör en del.
Sen försöker jag så gott jag bara kan med att känna vad jag orkar med för dagen, att inte göra för mycket, stressa runt eller göra mitt yttersta för att alla andra ska bli nöjda och glada. Det är min tur nu och jag måste försöka (hur svårt det än är) att sätta mig själv längst där framme i kön hos mig själv.
Hoppas bara att sömnen ska stå mig bi snart också. Den saknar jag. Väldigt mycket.

Mindre än en vecka kvar, nervositeten börjar krypa sig på och så gör alla tankar också. Jag hoppas och jag önskar men samtidigt följs några andra tankar, jag kan inte få bort dem. Jag vill inte ha dem, men tillslut borde de ge vika.