Ska strax fara iväg och hälsa på en god vän och prata över en kopp kaffe. Det ska bli riktigt trevligt. Inte så ofta som just vi sätter oss ner så. Vi har så mycket annat som ska hinnas med och vi kan sällan pussla ihop våra scheman så att vi kan träffas.


Det är något som trycker över bröstet på mig, jag har svårt att andas stundvis. Jag tror att det är alla känlsor som vill ut, men jag vet inte riktigt hur jag ska få ut dem och jag har väldigt svårt att veta vilka känslor det egentligen är. Vill gråta. Men inget kommer.


Jag tänker på dig, hela tiden. Det är oundvikligt. Jag saknar dig.