Idag har jag inte gjort ett endaste något alls. Har legat och halvsovit och inte alls velat stiga upp ens. Det har varit skönt och välbehövligt. Ikväll ska jag lägga mig tidigt. Orkar inte med en till vaken natt.


Inatt var det inte kul alls, ett samtal som jag helst av allt aldrig hade velat ha. Men vissa saker går inte att slingra sig runt hur länge som helst och det var väl bättre att det kom upp till ytan nu än att det skulle gå ännu längre tid. Det är jobbigt. Jag har gråtit. Kommer säkert att gråta mer.


Samtal idag på eftermiddagen. Egentligen vet jag inte om jag vill. Eller, jag vill inte. Men så säger jag jämt och var gång det kommer upp så står jag ändå där och tänker att denna gång kanske det verkligen blir annorlunda. Denna gång kanske det verkligen kommer att hända något. Men jag vet inte, det känns som om det varit sådana tankar redan för många gånger. Jag har som inget hopp kvar.


Ska ta och fixa mig något att äta nu, känner att kroppen förtjänar någon vettig energi. Sen får vi se vad som händer.