Läkaren ringde igen, fick ganska bra besked. Tror hon förstod mig bättre än vad jag trodde efter första samtalet. Det är bara så svårt att förklara hur det känns inom en, hur man fungerar. Vet inte riktigt om jag får ur mig riktigt allt ändå, men lite får man ju ur sig iaf.

Traskade på stadens gator en stund med son och syster. Mitt tålamod var i botten och jag ville helst bara ta tag i en, ja jag vet inte, mig själv kanske och skaka om. Hade helst sluppit den vistelsen. Folk är jobbigt, i alla fall i den utsträckningen. Hemma går bra, vill bara vara hemma just nu, eller ja, utanför dörren går väl bra, men gärna hålla mig nära hemmet.
Jag är så nära botten och kämpar så hårt för att inte hamna där. Hoppas jag lyckas. Då är det första gången på många år.

Ikväll är det mycket på tv, det tycker jag om! Det håller mig sysselsatt. Bjöd över grannen också, det ska bli trevligt :)


Jag saknar dig!