Har precis pratat med min läkare. Åh vad allt känns vemodigt, känns så hemskt. Hon är så bra och vill bara mitt bästa men det är så svårt att förklara att man inte har så mycket styrka. Det räcker inte till precis allt hela tiden. Hon säger att jag ska fortsätta kämpa och göra precis som jag gör.
Men det är jag som sitter här med gråten i halsen hela tiden och känner hur styrkan dalar för var dag, hur ska jag då hitta kraft till att fortsätta?
Får väl se hur det går, hon skulle ringa sen igen.

Staden snart med sonen och syster. Hoppas verkligen på att det ska bli trevligt.