Så var det mitt inatten igen...



Så där ja, jag fick ju en ny sömnmedicin. Och den fungerar ju verkligen kanonbra! Oj vad jag känner mig trött och vill sova. NOT!
Jag hoppas verkligen att det inte är något som sitter kvar länge i kroppen och som gör mig trött och slut imorgon.
Min läkare ringde idag igen, det är så jobbigt att prata med henne, jag blir alltid så känslosam för det hörs hur mycket hon verkligen bryr sig. Jag fick lov att höja dosen på min ordinarie medicin. Får se vad som kommer att hända då. Jag  förklarade hur less jag håller på att bli och att jag helst skulle vilja sluta helt med den. Spola ner det jag har kvar i toaletten och sen bara... ja, återgå till det gamla. Jag har ju överlevt än så länge så varför ska jag inte göra det i framtiden?
Åh vad jag önskar att jag bara kunde få sova, så jag kunde känna mig pigg om dagarna och vara trött om kvällarna och inte har lika mycket tankar som jag i nuläget har. Det är så mycket som snurrar i huvudet på mig och jag vet knappt vart jag ska vända mig längre.
Något som verkligen spökar i mig är mina känslor, jag blir gråtfärdig på en sekund nu för tiden och det är alltid bara två sekunder från att jag faktiskt ska börja gråta. Det är ju skönt att det händer något men, ja, det händer så mycket just nu. Det är svårt att kontrollera och jag vet inte hur jag ska vara längre... jag vet inte vem jag är?!
Ne, slutsvamlat om det här, inte så intressant att höra alla mina knasiga tankar.

Jag har så mycket som jag har tänkt hinna med och fixa under morgondagen. Imorgon ska i alla fall Williams rum bli färdigt har jag tänkt. Det ska rensas och plockas undan. Han har så mycket saker nu och det blir så jobbigt att sortera och fixa med det hela tiden. Förhoppningsvis ska det gå mycket lättare sen. Eller smidigare kanske är rätt ord. Sen är det så mycket som han inte leker med, som bara kastas ut över golvet.
Jag hoppas att jag ska kunna få till det fint! :)

 

Undra om jag snart ska krypa ner under täcket och se en film eller nå. I alla fall lägga sig ner och slappna av. Det börjar ju vara lite på tiden för det kan man tycka. Fast samtidigt så är det skönt, jag behöver inte känna någon panik. Jag har inget som jag måste upp till imorgon. Jag kan ta det lite lugnt. Det är bra, det är skönt.



Kommentarer
Postat av: Therese

Självklart blir det snögubbar :) Längtar oerhört till snön. Haha mamma bor ju i lycksele och där är det snö och hon kommer skicka hit en ny pulka till Vincent typ i helgen.. haha men jag försökte förklara att det är liksom ett tag kvar innan snön kommer, jag har inte ens sett i närheten av snö än =)

2009-10-22 @ 20:37:29
URL: http://fairpinklady.blogg.se/
Postat av: Jenny

Tänk vad man glömmer!

Nu när jag läste ditt inlägg kom jag ihåg det där med "känsligheten" när jag tog litium.

Jag, som senaste åren haft svårt att känna något alls, var helt plötsligt full av känslor.



Jag började gråta i en affär en gång för att där fanns en så söt tavla!!! Nu kan jag le vid minnet. Tänk vad kemiska substanser i små vita piller kan ställa till det!



Hör att du liksom jag inte får det där med sömntabletter att fungera?

Min kropp vill liksom inte fatta riktigt. Jag kan ta hur starka tebl som helst - men kunde lika gärna ha tagit sockerpiller...

Av vissa har jag blivit lite seg...främst dagen efter. Och det är ju inte riktigt önskvärt.



Kramar Jenny

2009-10-22 @ 22:23:01
URL: http://remiss.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0