23:37




Det är så mycket inom mig som vill ut men jag hittar inte orden. Snurrar runt i mitt huvud gör det och jag funderar mycket på om det var något som jag hade kunnat göra annorlunda. Men jag vet inte, jag hittar som inget. Inget som jag skulle ha mått bra av i längden. Vet inte om jag mår speciellt bra av detta heller egentligen, eller det gör jag inte. Frågan är om det var det lindrigaste? Åh, varför känner jag mig som värsta storboven? Varför känns det som om en del blickar är så dömmande, så fyllda med "allt är ditt fel"? Jag vet inte . . .
Kunde det ha slutat på något annat vis? Joda, det finns en hel bunt med scenarion, men då hade jag måsta spola tillbaka tiden åtminstone några veckor. Och det är inget som jag har förmågan till och jag undrar om det ändå inte hade slutat på precis samma sätt. . . tillslut.
Jag kan nog tänka igenom detta en hundratusentals gånger till. Det ger mig inget, kanske en ro i mig själv tillslut. Om ens det.


Idag fyllde mormor år, så vi var dit och uppvaktade henne. Fina, fina mormor. Hon har verkligen gett mig en mängd fina minnen genom åren och det finns så mycket jag skulle kunna tacka henne för.
Jag hoppas att hela hennes dag blev så bra som den bara kunde bli!


Imorgon har jag tänkt städa, allt, med musik och bara ta en dag där jag inte har någon stress eller måsten. Jag hoppas det ska bli lika skönt som jag själv föreställer det och att jag inte kommer att grubbla sönder mig själv i det hela.


Orka skriva nå mer, allt jag vill få ur mig blir ändå inte läst av rätt personer om jag skriver det här så det får förmedlas på annat sätt istället.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0