Efter en natt med mycket drömmar, massor av tårar och många vakna stunder så känner man sig inte alls speciellt utvilad. Men ska alldeles strax bege mig mot staden för att träna och sedan får vi se vad dagen erbjuder.

Jag minns inte sist jag grät så här mycket, grät en ordentlig sväng för några veckor sedan, men det kan inte ens jämföras med nu. Tårarna bara forsade ur mig när jag vaknade och jag vet faktiskt inte hur jag ska lyckas få stopp på dem. Någon gång måste de ju ta slut.

Inte ens ett sista möte. Ne, i brevlådan fanns allt när jag vaknade. Jag vet inte vad jag ska tycka, fegt?
Jag har ju en viss aning om vad du tänker och tycker och det gör bara mer ont, för det betyder att du inte har förstått alls. Inte lyssnat på de viktigaste orden.

Ne, springa till bussen nu.