Ibland funderar man ju.
Var iväg imorse med sonen på vårdcentralen för att kolla bölden under hans fot. Jag skulle inte vilja säga att jag fick något svar. Näst intill så jag hade kunnat göra det bättre själv.
Först föreslog läkaren ett plåster med silikon som hon egentligen inte visste något om alls. Men hade hört någonstans att det skulle vara bra vid ärrvävnad. Men jag vet inte jag, sonens böld under foten är ju inte direkt ett ärr ?!
Sen trodde hon att det kunde vara en vårta, fast samtidgit var hon tveksam. Då ifrågasatte jag  vad oddsen var att en vårta skulle dyka upp på precis samma ställe som där han fick stickan och dessutom växa sig jättestor på bara två veckor. Och det kunde hon ju hålla med om.
Så det hela slutade med att vi gick därifrån utan svar och att hon skulle ringa upp när hon hade pratat med några kollegor.
Vet inte vad jag ska tro, känns inte som om det kommer att bli något av det alls. Känns som om jag har några fula ord på lager. Men, jag sparar dem tills det är helt färdigt.



Nu har jag precis städat undan lite smågrejjer och dammsugit bort katthårstussarna som hunnit dyka upp på två dagar. Så jag sitter med min kaffekopp och bara tar det lugnt. Väntar lite på att klockan ska gå. Ska bli mycket kul att se klippet som kommer vid 15.00 tiden.


Annars händer inget intressant och jag kämpar allt vad jag har för att inte tänka allt för mycket. Jag orkar inte med tankarna. Jag skulle vilja ha en offknapp. Det skulle vara skönt.