En av de absolut värsta sakerna jag vet är när man letar efter något och inte kan hitta det.
Ni vet en dag så hållar man en sak i handen som man inte använder sig speciellt mycket av men som kan vara bra att ha utemellan. Så man tänker "jag lägger det här, då vet jag precis vart det är nästa gång jag behöver det".
Precis så är det för mig nu. Jag har letat precis överallt känns det som. Och där det låg förut är det inte kvar. Där jag tycker att det vore mest logiskt att jag har lagt det, där är det inte heller. Har letat igenom de flesta lådorna jag har och inte heller där kan jag finna det. Jag blir tokig. Hur i hela fridens namn ska jag kunna somna om jag inte hittar åt det?!
Det bästa med att jag är uppe och springer är att jag kan gå till en matta som jag upptäckte var alldeles ypperlig till att klia under foten. Den river bara lite så där lätt lagomt så det gör inte för ont men heller inte att det kittlas. Helt perfekt. Det ska jag lägga på minnet till nästa gång jag lyckas få mig ett myggbett under foten.
För det lär ju hända titt som tätt?! :P

Det mullrar lite lätt här utanför och jag har nu släckt ner i hela lägenheten i hopp om att det faktiskt ska bli ett hyffsat åskoväder så att det rensar upp i luften lite och förhoppningsvis tar bort den värsta huvudvärken som jag har. Men det verkar som om det drar ut över vattnet. Synd dock. Men har lyckats se lite blixtrar och kanske blir det lite till innan det är över.


Justja, på tal om ingenting annat så hade jag ett samtal med min läkare idag. Vi ökade ena min medicin i hopp om att jag ska få det lite lättare med tankarna och samtidigt kunna få sova lite bättre. Men ja, ikväll känns det då inte som om det ska hjälpa. Jag är precis som jag brukar vara om kvällarna. Men det tar väl några dagar innan kroppen har tagit till sig höjningen.
Förövrigt är jag mycket nöjd med min läkare. Många klagar på läkarna och att de inte gör sitt jobb bra osv. Min är helt underbar och tar sitt ansvar väldigt bra. Jag skulle önska att alla vore som honom. Då skulle nog fler få rätt hjälp betydligt tidigare. Och jag önskar även att jag hade fått träffa på honom för en himla massa år sedan. Men, det går ju inte att göra ogjort precis.

Nu blixtrar det igen. Åskan kryper närmare. Men inget regn än så länge.
Jag har en skräck blandad förtjusning till åska. Tycker det är lätt obehagligt att vara ensam när det åskar som mest men samtidigt så tycker jag det är så mysigt och en stark upplevelse varje gång.

Jisses vad jag skriver. Jag borde verkligen försöka sova. Hur nu det ska gå till . . .





Nu regnar det och blixtrar hela tiden så jag tar min filt och sätter mig på balkongen och är livrädd!