Vissa saker gör mer ont än andra. Jag avskyr när det blir sådana här nätter för mig, att jag ligger och alla känslor från dagen väller inom mig och jag inte vet hur jag ska få ut dem. Eller, jag vet hur jag kan få ut dem, men jag är livrädd för att släppa ut dem. Livrädd för vad som händer sedan. Hur jag hanterar det. Jag skulle så gärna vilja ha någon som jag kan ringa, som jag kan gråta ut med, någon som jag kan sitta bredvid och få ur mig allt utan att vara livrädd. Men jag hittar ingen, hittar aldrig någon. . .

Jag vill gråta!

Det som stör mig ännu mer är att jag låter denna människa störa mitt liv så mycket. Att jag i flera timmar mår dåligt över det. Och antagligen så kommer det att hålla i sig ett tag till. Ända tills jag har fått ur mig det hela.
I hate it!!!