Denna ljuva nattetid. Människor sover, det är mörkt och tyst överallt. Man kan bara vara, med sig själv och inte göra något alls. Lugnt och skönt. Inget som stör mig . . .


Träffade läkaren idag. Biverkningarna blir bara mer och mer och jag vet inte hur jag ska göra. Ska fundera på byte av medicin. Men, ja . . .  Kommer det att fungera då?
Jag har nästan gett upp hoppet om att det faktiskt finns något som kan hjälpa mig lite på traven. Jag ska läsa och fundera.
Tycker i alla fall om min läkare. Han förstår. Han ser min smärta.



Tog en promenad ikväll. Det var längesen. Gick till pappa. Det var ännu längre sen.
När jag böjde mig ner för att tända ljuset, då kom tårarna. Jag grät och grät ännu mer. Det var en ny upplevelse. Jag brukar aldrig gråta där.
Men det är mycket som rör sig i mig och som ska ut på något vis.



Ja just ja, jag bara älskar min nya pyjamas ! ! Och jag har sååå kul i den ;)

Om tårar kunde bil en trappa

och minnena en gränd

skulle jag gå rakt upp till himmelen

för att hämta Dig igen