Idag har det varit storstädning, stor rensning och lite om möblering i sonens rum. Det blev bra. Tror jag. Han fick bestämma själv hur han ville ha det och som jag förstår så är han väldigt nöjd. Jag har verkligen försummat hans rum. Längesedan jag hjälpte honom att städa och fixa där inne. Men nu är det gjort och det känns väldigt bra.



Fniss och fnitter. Sonen har sovkompis inatt och de fnittrade på som två fågelungar i sängen före de somnade. Roligt att lyssna på :)



Jag har funderat en del. Vet inte riktigt hur jag känner inför det hela. Besvikelse. Jag tror det stämmer bäst. Eller utanförskap. Jag vet inte vilket ord som passar bäst. Det enda jag vet är hur det känns inom mig. Hur det smärtar och hur jag inte vet hur jag ska bemöta dessa känslor. Jag har som två sidor som sliter åt varsitt håll. Den ena vill fortsätta som jag alltid har gjort, le och låtsas som ingenting. Men den andra, vill skrika, gråta, förklara, få utlopp för allt som pågår inom mig. Vilken sida som kommer att segra är ännu ovisst.


Svammel, svammel och lite till svammel . . .

Konrad, vart är du?

Ta och styr upp det här nu vettja ;P