20:51



Jag tycker om att snön lägger sig på fönsterbrädan och långsamt klättrar sig över fönstret. På något vis påminner det mig om det enda huset som jag nog någonsin har känt mig hemma i. Tycker om den känslan, så den håller jag fast vid ikväll.


Granen är uppe och är minst sagt ett konstverk av sonen :) Personligheten syns verkligen och jag älskar det! Istället för att allt ska hänga perfekt.


Nu, glass! :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0