22:49




Alldeles strax dags att krypa ner i sängen så att jag får mig upp riktigt tidigt imorgon. Har möte direkt på morgonen och jag skulle nog gärna vilja ha hunnit med i alla fall en kopp kaffe före så att jag inte sitter och halvsover mig igenom allt :P



Så besviken, att en del människor kan sjunka så lågt. Jag trodde det hörde hemma under tonårs tiden men jag verkar ha fel. Det tar aldrig slut, spelar ingen roll hur många år äldre man blir. Jag är besviken och vet inte riktigt hur jag ska tackla det hela.


Det känns som om jag har svaret rakt framför näsan på mig själv men inte riktigt vågar se det. Jag har nog sett glimtar av det utemellan men inte riktigt vågat se.


Sonen är hemma och det gör verkligen hela min vardag så mycket mer värdefull. Så stor skillnad det kan vara på hur mycket jag bara vill stiga upp ur sängen. Fantastiskt!!

















Denna bild sammanfattar allt väldigt bra just nu.




Kommentarer
Postat av: Jenny

Måste kännas skönt att veta att du kan vända dig till psyk. Att det är okej. Jag hoppas att jag också kommer känna så efter att ha gjort mitt "studiebesök"!



Men visst väntar man ständigt på att allt ska rasa igen. Det är ju så det alltid har varit.



Fast jag tror/(vet) det är ett ENORMT steg att inse att det är såhär man fungerar, att det inte finns några mirakelpiller och att det kommer krävas mycket jobb för att må hyfsat bra. Och acceptera att det inte finns några garantier.



Man får vara glad för varje dag man ler spontant helt enkelt =)



Många kramar!

2010-04-28 @ 01:32:13
URL: http://remiss.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0