Jag vet inte riktigt  vart jag ska börja idag. Det är så otroligt mycket som snurrar runt inne i mitt huvud.

Idag kom sonen hem, har haft en lugn och skön dag tillsammans med honom :) Byggde ihop min gamla bilbana tillsammans med Daniel eftersom hans inte fungerar riktigt som den ska. Sen har vi bakat lite och pratat och bara rått om varandra. Skönt och lugnt, tror att vi behövde det. I alla fall jag och sonen min tyckte nog att det var ganska skönt med. Han såg glad och nöjd ut :)

Det finns en del personer runt om mig som säger för mycket enligt mig, dom tycker. Jag vet inte vad jag ska säga eller tycka själv. Jag blir mest bara ledsen och sårad. Vissa saker tycker inte jag att man säger högt, man kan tycka och tänka men man behöver inte lägga sig i allt. Jag skulle aldrig göra så mot någon av mina nära, inte på det sättet. Jag vet inte hur jag ska ta allt, hur jag ska hantera det. Halva jag tänker på ett sätt och den andra halvan på ett annat. Det slutar mest med att jag känner mig så nertryckt. Sårad. Ledsen.
Ta hand om erat eget innan ni tycker. Man bör tänka före man talar.

Halva mitt liv fungerar nu bra, det är länge sen sist och jag känner mig ganska glad över det faktiskt. Men min andra halva, den är så raserad som den bara kan bli och jag vet inte hur jag ska lyckas ordna det. Jag står i stort sett helt handfallen. Visst finns det utvägar, men det känns inte riktigt så bra att ta dessa. Jag är livrädd.
Tycker inte riktigt om det här, att halva jag mår bra och min andra halva är helt borta. Det skulle hellre få vara att båda var åt samma håll. Antingen eller. Inte båda samtidigt.

Jag gråter ikväll, första gången på väldigt länge. Något fattas mig.

Sonen frågade efter sin mormor idag, han vill hälsa på henne. Jag vet inte vad jag ska svara honom. Vad jag ska säga.

Orden tar slut, jag ska bädda ner mig och hoppas på att tårarna slutar rinna snart.