Jag vet, klockan är ganska mycket och jag borde ligga i sängen men det ser ut som att det blir ytterligare en sen natt. Kan inte hjälpa det, vill sömnen inte komma så vill den inte. Då får man helt enkelt göra något tills sömnen vill hälsa på hos en.

Satt hemma hos Veronica idag och sörplade lite kaffe. Det var trevligt. Mycket farmville just nu överallt :P

Mitt hjärta for till sin fader idag. Det är så tomt veckorna när han är där, något som fattas i min vardag helt enkelt.

Gick en promenad med Tessan på aftonsidan. Det var skönt, lite dis i luften men ack så härligt att bara gå. Det blir nog en promenad imorgon också. I alla fall för mig. Funderar på att kanske gå och hälsa på pappa, det var ganska så länge sedan jag var dit nu.

Ikväll har jag suttit hemma hos Daniel och Nadia och sett på lite film. Skönt och avslappnat, lite komedi som lättar upp i vardagsångesten. Men det är synd om dom, huga vad de hostar och har sig. Jag är glad att jag inte har fått smittan som dom verkar ha i alla fall. Borde ha trillat dit vid det här laget då. Men jag är inte rädd, blir aldrig speciellt jättesjuk ändå :)


Så nu sitter jag här, msn är ganska tom och överallt verkar folket ligga och sova. Jag önskar så mycket att jag skulle kunna somna om jag la mig ner. Men jag vet, att så fort mitt huvud träffar kudden så kommer ångesten och oron. Det gör att jag inte kan slappna av och sen är det kört. Min ögonlock hänger en aning och jag känner mig  trött, men jag måste vara så mycket tröttare än så här för att kunna få somna in.

Imorgon ska jag försöka ordna en del. Får se hur det ska gå. Jag oroar mig redan men det ska säkert lösa sig.

Mina tankar, det är nästan galet. Jag vet det själv, jag vet att jag borde tänka om, byta håll. Men det är så svårt, det behövs så lite för att jag ska vara tillbaka i samma tankebana. Så lite, påverkan är så stor. Den är enorm. 


Oj om du bara kunde vara vid min sida just nu...